fredag 8 oktober 2010

Lean Production som arbetsorganisation

Debatten är livlig internationellt på temat vad som är ”best practice”. Med boken ”The Machine that Changed the World” spreds världen över ett nytt ideal för en arbetsorganisation, Lean Production.

”Maskinen” som beskrivs är den japanska arbetsorganisationen främst skapad av Toyota inom begreppet Toyota Production System (TPS).

Boken utgavs 1990 av ett författarteam från MIT i Boston, USA. De hävdade då att Lean Production är oslagbart bäst, inte bara i bilindustrin utan för all produktiv verksamhet, som upprepas. De verksamheter som inte i tid tillämpade dessa principer skulle gå under, enligt författarna.

Det har nu gått 20 år och vi kan se att deras långsiktiga spridningsmodell inte håller tidtabellen. Vi har sett att det kan gå decennier innan industrier accepterar ny kunskap, om marknaden och konkurrensen tillåter en så lång betänketid.

Arbetslivsforskningens resultat inom bla. Arbetslivsinstitutet redan på 1990-talet visar att motsvarande långsamma spridning gäller för företagens tillämpning av en systematisk kompetensutveckling av sin personal. Många företag är lika cykliska i sin policy som konjunktursvängningarna.

Chefer tillhör normalt förändringskrafterna. De har oftast ett egenintresse av organisationsförändring och på dem vilar ansvaret för bättre resultat. Vad är det som hindrar spridningen av nya sätt att organisera arbetet inom industrin men även exempelvis för vårdproduktionen inom sjukhus?

Genomslaget för nya arbetsorganisationer bestäms bla. av vilka motkrafter de nya idéerna provocerar och mobiliserar. Tröghetskrafterna vinner ofta över förändringskrafterna. Det mesta förblir som det varit, i varje fall på kort sikt. En stor del av förändringarna är ändå en direkt följd av andra händelser.

De nya organisationsmönstren, för både industrin och tjänstesektorn, har en likartad kravbild på kompetensfrågorna i anslutning till verksamhet, arbetsplats och kollegor:

  • De förutsätter en breddning av kompetensen.
  • Medarbetarna bör vara ansvarskännande och initiativrika.
  • Medarbetarna måste bli bättre på att samarbeta över avdelningsgränser och i förädlingsflöden.
  • Specialistkunskaperna behövs fortfarande men de bör öppnas upp för gruppens användning.

De nya arbetsorganisationerna är i korthet mer krävande kompetensmässigt. Kompetensutvecklingen av personal bör helst ske i arbetet, på arbetsplatsen, med metoder som fungerar i samspel med individens och gruppens kapacitet och motivation till studier.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar