måndag 11 januari 2010

Det ångestladdade förbättringsarbetet

Vår naturliga reaktion när vi ställs inför något som vi upplever vara en större förändring är att först förneka vad som händer och känna motstånd inför att acceptera det inträffade. Ändå tas förvånansvärt lite hänsyn till detta när stora förändringsplaner rullas ut. Därför misslyckas också många förändringsinitiativ.

I ett framgångsrikt förändringsarbete är det därför viktigt att känna till hur våra mänskliga reaktioner kan ta sig uttryck. Modellen kallad ”ångestsvackan” som figuren visar, belyser på ett bra sätt vad som händer inom oss när vi utsätts för en påtvingad förändring.

Först inträder ett mer eller mindre chocktillstånd där vi ofta reagerar med att förneka det som faktiskt händer. Vi tänker att det inte händer mig och att någon snart berättar att det var ett misstag. Därefter kommer motståndet och upproret. Ilskan för orättvisan att det drabbar just mig och att jag är värt bättre.

Därefter följer insikten att det ändå har hänt och vi börjar bearbeta situationen och undersöka hur den faktiskt är. Vi börjar acceptera det inträffade och se nya möjligheter. Det kanske finns något bra i det som skett och vi går ur krisen stärkta och har fått en ny fokus.

Det går inte att hoppa över krisfaserna vid en påtvingad förändring, men vi passerar dem olika snabbt från några sekunder till flera år beroende på individuella förhållanden och organisationens stöd. Vi måste alla bearbeta händelsen för att kunna lägga den bakom oss.

Vi hjälper oss själva och andra bäst genom att skaffa kunskap om och respektera de faser i processen vi måste gå igenom. Då förstår vi bättre de till synes obegripliga reaktioner och handlingar som kan ske i ett förändringsarbete.

Ett sätt att minska störningarna är att skapa en situation där den enskilda personen eller organisationen vill förändra och därför aktivt väljer att göra det. Delaktighet gör detta möjligt eftersom det innebär att du är med och påverkar din situation.

2 kommentarer:

  1. Tack för ett bra blogginlägg. Faserna man genomgår tar verkligen olika lång tid. Själv är jag sorten som snabbt går igenom faserna och "hakar på" det nya. Du vet den där som springer lite för fort och som måste hållas tillbaka för att alla andra också ska hinna och vilja följa med. Något jag medvetet har arbetat med under många år. Träning ger färdighet. Nu springer jag inte som jag gjorde tidigare utan har insett att jag måste sansa mig för att resten också ska vilja följa med.
    Jag är glad över att jag hittade din blogg och kommer att fortsätta följa den med spänning.

    hälsningar Alexandra Forsberg

    PS jag hittade din blogg via en annan bloggare på HR Professionals. Du hittar den i magasinet på www.hrprofessionals.se Annica Wikman heter tjejen som länkat till dig. Trevlig helg

    SvaraRadera
  2. Tack Alexandra för tipset om magasinet HR Professional. Jag ser att du är en flitig bloggare i HR-frågor men också att du har en aktiv roll i ledningen av magasinet.

    Jag försöker i min blogg kommentera frågor kring organisatoriskt förbättringsarbete inom de processer vi arbetar med inom industriell verksamhet, kompetensutveckling som verktyg och de olika friktionskrafter som finns i arbetet. Därför har jag skapad dessa fysiska nätverk HR-nätverken och Logistikernätverken i Norrköping och Lund där man kan träffas och utbyta erfarenheter på ett strukturerat sätt. Gärna med inslag av aktuell forskning.

    Vår hemsida www.gothialogistics.se presenterar detta närmare.

    SvaraRadera