Traditionellt sett ses en organisation inom sjukvården som en samling separat styrda avdelningar eller verksamheter. Detta leder till en utmaning för möjligheten att utveckla dessa organisationer.
I takt med att patienterna blir mera krävande och kravet på kostnadseffektivitet i vården ökat, är det inte längre tillräckligt att enbart fokusera på verksamhetens medicinska resultat.
Även dess tillgänglighet, kvalitet och effektivitet blir viktiga att beakta. Här kan logistiken bidra med viktig förbättringskunskap.
Utvecklingen inom vården går dessutom mot ett ökat patientinflytande. I industriella termer skulle man beskriva denna förändring som att gå ifrån ett produktionsorienterat till ett marknadsorienterat förhållningssätt.
Dagens organisationer är ofta organiserade efter kompetensområden eller funktioner och många medarbetare får därmed en dålig överblick över helheten.
Figuren visar en produktionsorienterad verksamhet det lätt uppstår köer och lager mellan de olika funktionerna och att det dessutom ofta uppstår ett avdelningstänkande som betecknas med begreppet supoptimering.
Det innebär att förbättringar i den egna operationen eller avdelningen inte bidrar till helhetens bästa utan tvärtom kan innebära nackdelar. Även isolerade öar av förbättringar når ofta inte ut till kunden.
Det finns också vissa problem i sjukvården som en mekanisk industri sällan stöter på. Några exempel.
- De individuella patienternas variation över tid gör arbetet med att minska oönskad variation extra komplicerat.
- Många vårdprocesser är dåligt utvecklade. Stora patientprocesser saknar mål, mätetal och standarder. Det hämmar starkt arbetet med verksamhetsutveckling med förbättringar.
- Det finns inte någon bra modell för att beräkna kvalitetsvinster i förbättringsprojekt inom sjukvården. När projekten blir lyckade finns en stor risk att de insparade pengarna försvinner från avdelningen när resurserna omfördelas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar